Ledare: Bra att UD ser folkbildningen som tillgång

Ledare: Bra att UD ser folkbildningen som tillgång

I slutet av november fick jag möjlighet att följa med Utrikesdepartementet på en resa till Azerbajdzjan. För ett par år sedan hade en interreligiös delegation från landet besökt Sverige under ledning av landets religiösa ledare Sheikh ul-Islam Allahshukur Pashazada. Nu ville UD arrangera ett officiellt återbesök och valde därför att ta med sig representanter från olika svenska trossamfund och studieförbund.

Azerbajdzjan är en relativt ung stat som ändå bär på en rik historia. Landet har alltid legat i ett geopolitiskt centralt läge mellan konkurrerande stormakter och handelsvägar. Därför är det inte konstigt att många religiösa minoriteter levt sida vid sida i området i många år. Bortsett möjligen från den armeniska minoriteten – numera helt borta från landet sedan konflikten med Armenien om Nagorno Karabach.

Under resan fick vi träffa några av landets religiösa representanter. Framför allt minoriteterna vittnar om att de får utöva sin religion i frihet och trygghet. Bland det mest intressanta var besöket på Qırmızı Qəsəbə (Den röda förstaden), en heljudisk stad vid de kaukasiska bergen i norra Azerbajdzjan. De judiska ledarna berättade om hur de i över tusen år haft en trygg tillvaro med goda relationer till sina muslimska grannar, med undantag för sovjetperioden då tillvaron blev mycket tuffare för alla.

Azerbajdzjan är en auktoritär stat som styrs av president Ilham Aliyev som tog över makten efter sin far och landsfadern Heydar Aliyev. Man ser man sig själv som en sekulär stat, men tolkar detta på ett sätt som påminner om den ataturkiska modellen. Landets muslimska majoritetsbefolkning lever därför under strikt reglering av det religiösa utövandet. Staten ska inte bara vara fri från religiös styrning. Den har i detta fall också hård styrning av det religiösa, ofta med svepskälet att bekämpa radikalisering och utländska influenser. Landets shiitiska majoritet och den sunnitiska minoriteten tvingas exempelvis ha gemensamma moskéer och böner utan frihet att låta sina egna tolkningar och traditioner få blomma fritt.

Det var därför värdefullt att få berätta om den svenska formen av sekularism där trossamfunden får utöva sina religioner helt utan statlig styrning. Det var också effektivt att få berätta om hur de svenska församlingarna är demokratiska medlemsbaserade föreningar, hur vi som studieförbund använder oss av folkbildning som metod för att stärka folkrörelsearbetet i trossamfunden, hur vi lyfter rättighetsfrågor, stärker jämställdhetsarbetet och förebygger våldsbejakande extremism. Allt detta skapar nyfikenhet på ett alternativt församlingsarbete.

Det är bra att UD ser civilsamhället, folkbildningen och trossamfunden som en tillgång i diplomatiska sammanhang i utlandet. Jag tror vi bidrar med andra perspektiv än de typiska näringslivsdelegationerna som annars används.

Text: Omar Mustafa

Ledaren går även att läsa i Kupolen nummer 4/2017. Vill du veta mer om tidskriften och kanske prenumerera? Klicka här!

Andra artiklar

Basket och hijab – en omöjlig kombination?

(I senaste numret av Kupolen intervjuade vi Noha Berhan som har valt att ta på sig hijab, men med nuvarande regelverk är det förbjudet att bära hijab på elitnivå, idag

Debatt: Stå upp för muslimska kvinnors rätt till arbete

Den 14 mars i år fattade EU-domstolen ett beslut som möjliggör för företag och arbetsgivare att förbjuda anställda att bära slöja på arbetsplatsen. EU-domstolen hänvisar till neutralitetsprincipen och menar att

Fakta saknas

Det finns ingen offentlig statistik över hur många muslimer som finns i Sverige Fakta är viktigt för att veta hur saker är och om de bör förändras. En central del