Systerskap i Muslimska kvinnoföreningen

Möten med andra som är precis som du kan fylla en viktig funktion om du tillhör en utsatt och ifrågasatt minoritet. Muslimska kvinnoföreningen bildades för ungefär 20 år sedan. Utöver att bilda opinion och ifrågasätta stereotyper om muslimska kvinnor är ett av föreningens viktigaste syften att skapa en plats där muslimska kvinnor kan känna trygghet och gemenskap.

På träffarna i föreningen deltar framför allt praktiserande muslimska kvinnor men även kvinnor som letar efter stöd och kunskap för att ta steget att till exempel börja bära slöja eller utföra de fem dagliga bönerna. Amanda och Deeqa är två kvinnor i 30-årsåldern som båda är med i föreningens styrelse i Muslimska kvinnoföreningen (MKF).

Deeqa berättar att hon märker att medlemmarna har ett stort behov att hitta en plats där de kan prata om islam och känna en andlig gemenskap. Deltagarna tar styrka ifrån träffarna som ett avbrott i vardagen där man får energi och inspiration.

– Våra aktiviteter fokuserar mycket på hur vi kan stärka varandra. Vi pratar om saker som vi dagligen går igenom. I skolan, på jobbet eller i affären. Att veta att man inte är ensam och att man går igenom liknande saker och har liknande funderingar känns viktigt. Man stärker varandra samtidigt som man stärker sin tro och man känner en andlighet. Man är på en plats där man har systrar, man har en gemenskap, säger Deeqa.

Kvinnorna som kommer till föreningens träffar har alla olika typer av erfarenheter. En del har varit med om hatbrott och andra former av diskriminering medan andra inte känt av direkta påhopp men som söker gemenskapen. Mångfalden är stor i etnisk tillhörighet, ålder och andra erfarenheter.

Amanda har många kollegor som inte är muslimer och som hon kommer väl överens med på jobbet men hon berättar att hon ibland känner ett behov av att träffa människor med samma värderingar på ett djupare plan.

– Känslan av att få vara i ett sammanhang där man är ”som alla andra” och inte annorlunda är väldigt befriande. Jag får många frågor främst för att jag bär slöja och ser ”svensk” ut. Det blir en del funderingar då. När jag träffar systrarna i MKF så spelar det ingen roll om vi alla inte är likadana eller hur mycket vi praktiserar islam. Man behöver inte förklara eller försvara sig själv och sina handlingar. Om jag inte hade en muslimsk gemenskap vid sidan om jobbet skulle jag nog känna mig väldigt ensam och känna att min muslimska identitet blev svagare, säger Amanda.

Även Deeqa värdesätter gemenskapen i föreningen, och menar att den gör det lättare att vara sig själv också utanför föreningsträffarna.

– Jag har jobbat mycket med att stå upp för att vara mig själv med min omgivning. Nu har jag det väldigt bra på min arbetsplats. De är väldigt förstående och respekterar att jag har min tro och att jag till exempel utför mina dagliga böner. Jag tycker det är viktigt att vara sig själv och sådana saker är viktiga att man pratar om tillsammans. När jag träffar systrarna i Muslimska kvinnoföreningen behöver jag inte tänka på att vara mig själv. Det kommer naturligt. Det känns som ”hemma” och man kan prata om det som händer utanför och stödja varandra, säger Deeqa.

Text: Sofia Aouinti
Foto: Johan Resele

You might also like

Ledare: Kampen mot afrofobi kräver rannsakan

I juli i år kunde vi genom en mobilinspelning se hur Miamipolisen i USA sköt på Charles Kinsey, en obeväpnad man som låg på ryggen med händerna i luften. Charles

Språkcirklar bryter tristessen på asylboende

  Ett tjugotal människor frågar högt och tydligt i kör: ”Vad bor du?”. De svarar sig själva: ”Jag bor i Västerås”. För att alla ska se texten som projektorn återger

Kvinnors plats i moskéer – för många restriktioner?

Var i moskén ska kvinnor ha sin böneplats? Och var bad de under Profetens (frid vare över honom) livstid? Här skriver Dr. Jasser Auda, om nackdelar med separata ingångar och