Information om Ibn Rushd och Granhedsgården
Publicerat: 2017-06-13
Rebecca Uvell har i blogginlägg och en debattartikel på Nyheter24 framfört en rad felaktiga uppgifter om studieförbundet Ibn Rushd. Uvell kritiserar bland annat att Ibn Rushd har investerat medel i en kursgård, och anklagar oss för att fuska. Uvell har feltolkat statistik från Folkbildningsrådet, och har bland annat skrivit att Ibn Rushd redovisat att vi har mer än 1 miljon deltagare. Det är en helt orimlig siffra, och detta har Uvell själv rättat efter påpekande. Folkbildningsrådet har kommenterat blogginlägget på sin webbplats och där rättat en del av de felaktiga uppgifterna som Uvell spridit. Men vi vill gärna själva kommentera Uvells attacker och de många fel och missuppfattningar som hennes resonemang innehåller.
Som ett studieförbund med långsiktiga planer och ambitioner om en hållbar verksamhetsutveckling förväntas vi att bygga upp ett tryggt kapital som kan fungera som en buffert i organisationen. Vi förväntas också investera i verksamhetsnära etiska satsningar. Det är inte så märkvärdigt som Uvell försöker framställa det.
I slutet av 2013 bestämde sig Ibn Rushd för att köpa kursgården Granhedsgården. Det var en plats där vi och flera av våra medlemsorganisationer redan hade kurser och annan verksamhet och det föll naturligt att investera i en plats där vi i en trygg och naturskön omgivning kan bedriva olika typer av utbildningar, kurser, kollo, läger, personalkonferenser och andra spännande verksamheter och möten mellan människor. Det är inte ovanligt att folkrörelseorganisationer, inte minst studieförbund, äger kursgårdar eller andra fastigheter med kurslokaler. Till skillnad mot vad Uvell påstår bryter inte detta mot några regler för hur statsbidraget får användas.
För att få verksamheten att gå ihop och för att kunna behålla gården på lång sikt sattes verksamheten i ett bolag som även öppnar upp för externa intressenter och privatpersoner att bo och hålla verksamhet på gården. Uvell påstår tvärsäkert att det inte sker någon utbildning på Granhedsgården. Det är ett grundlöst påstående. Föreningar och organisationer hyr lokaler och boende på Granhedsgården för egna kurser, konferenser och läger. Precis som på vilken kursgård som helst. Det är också möjligt för allmänheten att bo på Granhedsgården när det finns ledig kapacitet. Troligen är det detta faktum som får Rebecca Uvell att kalla kursgården för ”hotell”.
Rebecca Uvell verkar ha fått intrycket att Ibn Rushd satsat 11 miljoner kronor på Granhedsgården. Det stämmer inte. Vi är delägare till kursgården Granhedsgården till 50 procent med ett kapital som vi lyckats skramla ihop från förbundet och alla våra distrikt. Den andra hälften av kursgården äger Islamiska förbundets stiftelse. Uvell påstår att vi skulle ha stått för hela köpeskillingen och sedan skänkt halva kursgården till Islamiska förbundet. Så är naturligtvis inte fallet. Islamiska förbundet har betalat sin halva av köpeskillingen på 11 miljoner kronor till Ibn Rushd, som ansvarat för att betala hela köpeskillingen till gårdens före detta ägare. Ibn Rushd har alltså inte gett bort halva kursgården. Den exakta summan på fodringar i kursgårdsbolaget och eget kapital finns tydligt redovisade i våra årsredovisningar, men Uvell kanske har missat detta.
I Uvells granskning ringar hon in 2012 som ett särskilt märkligt år då Ibn Rushd gjorde stora överskott i verksamheten. Uvell verkar tro att detta var med avsikt. I själva verket var 2012 ett särskilt utmanande år för studieförbundet med organisatorisk stress, många vakanta tjänster och personal som gick på knäna för att kunna genomföra den välbehövliga verksamhet vi bedriver runt om i landet. På grund av detta gjorde vi inte av med så mycket pengar som vi hade planerat, och fick ett oväntat stort överskott. Studieförbunden får årliga anslag baserad på genomförd verksamhet ett antal år tillbaka, så vi förväntas inte lämna tillbaka medel som inte används under en viss period. Däremot förväntas vi använda pengarna i linje med statens syften med stödet till folkbildningen.
I sitt senaste blogginlägg antyder Uvell att vårt köp av Granhedsgården egentligen är del i en islamistisk konspiration som kan kopplas till muslimska brödraskapet. Också detta gör Uvell helt utan bevis eller trovärdigt underlag. Istället hänvisar Uvell till den starkt ifrågasatta rapporten om Muslimska brödraskapet i Sverige, som den beställande myndigheten MSB flera gånger sagt att myndigheten själv inte står bakom.
Rebecca Uvell har inte ställt några frågor till Ibn Rushd om Granhedsgården, utan bara tittat på en årsredovisning och tolkat den felaktigt. Hade hon brytt sig om att fråga hade vi kunnat korrigera hennes missuppfattning. Vi har på eget bevåg tagit kontakt med henne för att korrigera en del av hennes felaktiga siffror. Vi har gett henne rätt underlag, men fortfarande är hennes artiklar fulla av felaktigheter.
Grundlösa anklagelser om fusk
Det är tydligt att Rebecca Uvell inte är noga med fakta, och att hennes syfte är att ifrågasätta det statliga anslaget till studieförbunden som förmedlas via Folkbildningsrådet. I ett annat blogginlägg som publicerades den 12 juni 2017 påstår hon, helt utan bevis, att Ibn Rushd fuskar. Hon verkar bygga det antagande på det faktum att hon själv inte får ihop de olika siffror hon har tagit fram och jämfört.
Rebecca Uvell ifrågasätter det faktum att Ibn Rushds verksamhetsvolym jämfört med andra studieförbunds verksamhetsvolym och vår del av anslagen jämfört med andra studieförbunds del av anslagen inte följs åt. Ibn Rushd får förhållandevis liten del av anslagen, men har mer verksamhet ”per anslagskrona” än en del andra studieförbund. Detta beror på att anslagen till studieförbunden fördelas efter en modell som Folkbildningsrådet tagit fram och som inte bygger på vilken verksamhet varje studieförbund planerar att genomföra år till år. Anslagen bygger istället på genomförd verksamhet under ett antal år tillbaka, vilket gör att studieförbund vars verksamhet växer får en viss eftersläpning i bidragstilldelningen.
Det sammantagna intrycket av Uvells blogginlägg och debattartikel är att Uvell insinuerar att Ibn Rushds verksamhet är suspekt och att våra redovisningar inte kan stämma. Uvell insinuerar också att Folkbildningsrådet låter Ibn Rushd komma undan med oegentligheter för att en person som tidigare varit anställd på Ibn Rushd som i dag arbetar på Folkbildningsrådet. Det är kränkande mot Ibn Rushd, Folkbildningsrådet och personen ifråga.
Rebecca Uvell har rätt att tycka vad hon vill, och driva opinion om vad hon vill. Vi häpnar dock över de många sakfel och sifferfel som förekommer i hennes text.
Vi på Ibn Rushd är trygga med kvaliteten på den fantastiska verksamhet vi får vara med och bedriva. Där vi får vara med och stärka demokratin på gräsrotsnivå, få människor att känna en stolthet över vilka dem är, skapar mötesplatser och forum för bildning och kultur och hjälper folk att utmana normer och inta offentliga rum. Vår verksamhet granskas av oss själva, av våra bidragsgivare, av medier och av externa aktörer med jämna mellanrum. Vi blir stolta varje gång vi får det bekräfta av insatta granskare att vår verksamhet sköts i enlighet med riktlinjerna och de skattemedel vi förvaltar hanteras i enlighet med bidragsgivarnas syften. Vi blir också stolta över den effekt vi ser som folkbildningen gör i människors och föreningars utveckling.
Vi välkomnar alla som vill veta mer om oss och vår verksamhet. I folkbildningens anda tror vi att kunskap botar fördomar och missuppfattningar. Välkommen till oss!
Zana Muhammad
Förbundsordförande Ibn Rushd studieförbund