Vilka får vara delaktiga i demokratin och vem äger tolkningsföreträde när det kommer till demokratins villkor som rör minoriteter rättigheter?
I det mediala landskapet så hör vi om termer som parallella samhällen, där människorna som är bosatta där aktivt valt att inte vara en del av samhället.
Vem är det som sätter agendan och hur kan civilsamhället bli en tydligare del i att både motarbeta denna stigmatisering men samtidigt öka demokratibygget?
Hur kan vi säkerställa att alla medborgare är med i det svenska demokratibygget som fyller 100 år?