Med anledning av MSB:s senaste rapport

Detta brev har skickats till Dan Eliasson och Anneli Bergholm Söder, generaldirektör respektive avdelningschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med anledning av rapporten “Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext” som myndigheten beställt och mottagit av docenten Aje Carlbom.

Hej Dan och Anneli,

Vi skriver till er med anledning av den intervjustudie ni nyligen har tagit emot av Aje Carlbom. Vi känner inte alls igen oss i bilden som rapporten ger av vår organisation, bland annat att vi skulle arbeta för att muslimer ska leva i parallellsamhällen. Tvärtom arbetar vi för att fler muslimer ska vara delaktiga i samhället.

Till att börja med välkomnar vi att Aje Carlbom i den här rapporten tydligt backar från en del av de påståenden som framfördes i förra årets problematiska rapport, som att de muslimska organisationer han var med och pekade ut skulle arbeta för att införa sharialagar i Sverige. Till exempel skriver Carlbom tydligt att det är vilseledande att säga att Muslimska brödraskapet bedriver verksamhet i Sverige eller styr svenska muslimska organisationer. Det är också bra att Carlbom slår fast att det är ett misstag att associera Muslimska brödraskapet-rörelsen till våld och terror. Detta innebär dock inte att hans rapport till MSB är oproblematisk.

Det förvånar oss att myndigheten har beställt en kvalitativ intervjustudie och godtagit leverans av densamma utan att rapportförfattaren ens bett om en intervju med Ibn Rushd som är en av de organisationer som i rapporten utpekas som potentiella samhällshot. Vi är en öppen organisation och berättar gärna om vår verksamhet.

Rapporten präglas av presumtionen att vissa muslimska organisationer i civilsamhället är odemokratiska tills de har bevisat motsatsen. På sidan 55 i rapporten står det:

“Studieförbundet Ibn Rushd framhäver i sin självpresentation att förbundet arbetar för att ‘säkerställa demokrati’, att det är en aktör bland flera ‘i det demokratiska samhällsbygget’ och att förbundet är inblandat i ett ‘demokratiuppdrag’. Sannolikt kan man dra slutsatsen att många personer och organisationer i det här nätverket i grunden har en positiv inställning till demokratins former, men det är inte helt klarlagt att denna inställning gäller för alla värderingar som ofta brukar föras fram som ingående i det svenska demokratiska ‘värderingspaketet’.”

Detta menar vi är grovt svepande och insinuant. Utan att prata med oss misstänkliggör rapportförfattaren våra avsikter och intentioner. Vilka är ens ”alla värderingar som ofta brukar föras fram som ingående i det svenska demokratiska ’värderingspaketet’”? Vilka aktörer är det som enligt författaren brukar föra fram detta, och som därigenom ges rätten att definiera vad som ingår i det ”svenska värderingspaketet”? Vilka krav har författaren för att anse det ”helt klarlagt” att Ibn Rushd står fullt bakom demokratiska värderingar?

Rapportförfattaren uppvisar också stora brister i kunskap om islam och muslimer. Hans analys av ”dawa” är rent okunnig teologiskt sett, och är ett i raden av misstänkliggöranden i rapporten.

Vi vänder oss starkt emot rapportförfattarens föreställning att det offentliga ”erkänner” oss som en av de viktigaste företrädarna för muslimer i Sverige. Hela tankefiguren att någon gör sig själv till talesperson eller företrädare för alla muslimer är djupt problematisk. Vi vet ärligt talat ingen som försöker göra sig till företrädare för alla muslimer i Sverige. Det är helt omöjligt. Muslimer är en så brokig samling, med olika grader av religiositet, olika trosinriktningar och olika tolkningstraditioner. Däremot finns det de som försöker klistra denna intention på muslimska organisationer och debattörer, sannolikt i syfte att tysta dem eller få det offentliga att hålla avstånd.

Ibn Rushd gör sig inte till talesperson för alla muslimer, men som studieförbund arbetar vi med en stor bredd av föreningar och organisationer som sinsemellan är hemmahörande i helt olika muslimska traditioner och tolkningsskolor.

Rapporten menar att de muslimska organisationer som pekas ut i den framför allt sätter upp hinder för integrationen: ”Ett problem med MB-associerade organisationer är att de bidrar till att skapa en politisk och social polarisering genom att ställa ett föreställt ”vi” (muslimer) mot ett föreställt ”dem” (icke-muslimer). Det är en identitetspolitisk strategi som ställer grupper mot varandra och därigenom har en negativ inverkan på demokratiska spelregler kring debatt av sakfrågor.”

Är det alltså rapportförfattarens uppfattning att det delvis är svenskmuslimska organisationers fel att det finns splittring och polarisering i Sverige? Hela den svenska demokratimodellen är byggd kring intresseorganisering och breda identiteter, där exempelvis bönder, frikyrkliga, nykterhetsförespråkare och arbetare gått samman för att gemensamt driva sina rättigheter och sina idéer. Är det fel att peka på och vilja göra något åt det faktum att muslimer drabbas av rasism och diskriminering? Blir rasism, hatbrott och diskriminering mindre vanligt om det får fortgå i det tysta?

Föreningsfriheten och organisationsrätten är viktiga svenska principer, och dessa måste rimligen också omfatta muslimer som känner behov av att organisera sig kring gemensamma frågor. Varför utmålas detta som ett hot mot de värderingar som samhället vilar på?

Till råga på allt ägnar Aje Carlbom stort utrymme i rapporten åt att relativisera och förminska islamofobi, åsikter som ter sig som minst sagt extrema. Inte minst i ljuset av regeringens handlingsplan mot rasism som lyfter vikten av att arbeta mot antimuslimsk rasism. Carlbom karaktäriserar en skuggrapport till FN om rasdiskriminering där muslimska organisationer lyfter problem som ännu finns i Sverige som ”en generell svartmålning av landet och dess invånare”.

Till skillnad från vad rapportförfattaren anser om oss, arbetar Ibn Rushd varje dag för att svenska muslimer ska vara delaktiga i samhället på samma villkor som andra. Det finns de som vill annorlunda, men de är inte verksamma hos oss. Det är surrealistiskt att läsa en beskrivning av vår organisation som är en så rak motsats till vad vi egentligen gör.

MSB har nyligen aviserat en större forskningssatsning på området och vi befarar att den kommer att utgå ifrån de problematiska slutsatserna i Aje Carlboms rapport. Vi vill gärna träffa er på MSB och berätta om vår organisation och vår verksamhet, och samtala med er med utgångspunkt i rapporten.

Foto: Mark Puterbaugh