Om moskén inte fanns

Om moskén inte fanns

Imam Mahmoud Khalfi. Foto: Stockholms moské

Det här är en intervju under ramadan med imamen Mahmoud Khalfi vid Stockholms moské. Samtidigt med intervjun pågår Mänskliga Rättighetsdagarna i Uppsala 19-21 april där Ibn Rushds distrikt Stockholm-Uppsala står värd. Studieförbundet Ibn Rushd är en av huvudarrangörerna bakom MR-dagarna. I bild: imam Mahmoud Khalfi. Foto: Stockholms moské.

Mahmoud Khalfi är Imam vid Stockholms moské på Medborgarplatsen i Stockholm. När han svarar på telefon är hans röst lika delar skrovlig som mjuk. Hela tiden vibrerar den av engagemang. En google-sökning bort hittar man honom antingen i en röd och guldbroderad klädsel från moskén eller i en stickad farfar-jumper med en rosa skjorta under. Khalfi brinner för sin församling; för lokalsamhället som församlingen verkar i; och för samhällsutvecklingen som han känner ett stort ansvar för. 

Pandemisäker ramadan

Vid tiden för intervjun har pandemin pågått i över ett år och fastemånaden ramadan har precis påbörjats. För andra gången under pandemin. Khalfi berättar hur pandemin drabbat församlingen men också hur församlingen bidragit till lokalsamhällets motståndskraft: 

Världen efter pandemin är inte den samma som före. Pandemin har påverkat alla människor, världen över… Människors rörlighet är begränsad. Många har drabbats hårt av isolering och ensamhet. Särskilt de äldre som brukar komma till moskén för att be och umgås med andra.

Foto: Gevende, Getty images

Vidare förklarar Khalfi att moskén varit ett viktigt centrum för att motverka desinformation om vaccinet och smittan. Moskén har arrangerat församlingsmöten och informationsmöten online för att motverka ensamhet och oro. Församlingen har även hjälpt till med att handla mat åt de som inte vågat eller kunnat lämna sina hem. Det har varit särskilt viktigt att erbjuda pandemisäkra alternativ till ramadan. 

Ramadan är en månad med en enorm betydelse för kropp och själ, en andlig månad av Gudsdyrkan. Ett tillfälle att rena själen och blir rättfärdig. Det är en högtid för att visa medkänsla, omtanke och solidaritet med fattiga… Ramadan lär oss att vara goda människor och goda samhällsmedborgare som bryr sig om andra och det större kollektivet… Jag tror att alla människor oavsett tro kan lära sig något av ramadan. Att fasta betyder bland annat att vi visar solidaritet och medkänsla med fattiga och behövande människor. 

Foto: Kayle Ong, Getty images

Församlingen och tron är viktiga för samhället

Khalfi berättar hur församlingen, trots att den är så ung, blivit en kraft för samhällsutveckling: 

Alla aktiviteter som bedrivs i moskén har människans bästa i fokus. Vi tar emot människor från olika kulturer, olika religioner och arbetar aktivt för att främja mänskliga rättigheter och sprida idén om allas lika värde… Mänskliga rättigheter är allas bekymmer och allas ansvar. Men de svensk-muslimska organisationerna är relativt unga och saknar resurser. Så därför är relationen mellan trossamfunden och folkbildningen viktig. Trossamfunden behöver resurser och plattformar för att utbyta erfarenheter.

Foto: Holger.Ellgaard – Eget arbete

Khalfi är inte rädd för att sticka ut hakan. Han har många gånger uttalat sig om alltifrån hur trossamfunden kan stötta det offentliga att hindra radikalisering, till att hjälpa utsatta människor och stärka facken. 

Min övertygelse är att vi måste arbeta hand i hand med andra organisationer för att främja mänskliga rättigheter för alla. Och vår moské har gjort sitt bästa för att bidra med det vi kan. Under flyktingvågen 2015 öppnade vi moskéns dörrar för att ta emot hundratals människor som sökte en fristad. Tillsammans med Katarina Kyrka och den humanitära organisationen Islamic relief startade vi ett gemensamt projekt 2016. Resultatet blev ett krafttag för att hjälpa nyanlända på olika nivåer. Idag samarbetar vi med jurister och advokater för att kunna erbjuda gratis rådgivning för de som söker råd och hjälp när deras mänskliga rättigheter står på spel. 

En stor del av svenska befolkningen uppger att dem inte är troende. Men nära 7 miljoner svenskar är medlemmar i något trossamfund. Och många svenskar som inte ens är medlemmar tar del i församlingarnas gemenskap och hittar sitt samhällsengagemang därigenom. Hos de lokala församlingarna finns viktiga bidrag till det gemensamma: öppen förskola, föräldragrupper, alkohol- och drogavvänjningsprogram och folkbildningsinsatser.  

Politiker måste stå upp för allas demokratiska utrymme

Trots församlingarna och de troendes bidrag och engagemang är den grundlagsskyddade religionsfriheten under stor press idag. Ett krympande utrymme för civilsamhället får uttryck genom ett ökande demokratiunderskott från vissa grupper, ett misstänkliggörande av minoriteter och en populistisk smutskastning av trosbundna organisationer. Och den som är troende kan behöva utstå diskriminering, hat och till och med hot för sin tro.  

Foto: Leonoid Andrenov, Getty images

Göteborg stad är ett exempel. Här har sedan länge bidrag strypts till interreligiösa dialoger och scoutverksamhet för unga troende. Det senaste i en rad lokala föreskrifter är ett förslag på en ny bidragsmodell som ska göra det omöjligt för religiösa och partipolitiska aktörer att få ekonomiskt stöd för sina verksamheter. Om den nya bidragsmodellen går igenom står viktiga insatser i prioriterade områden, för särskilt utsatta och insatser under kris och pandemi på spel. (Läs mer om Göteborg på www.demokratisktgoteborg.nu.)

Civilsamhället räknas bland de viktigaste bidragande aktörerna till utvecklingen av den moderna demokratin. Det är något varje beslutfattare måste räkna in och ta på allvar när de driver sin politik. Särskilt när det gäller muslimska organisationer.  Vi är väldigt få i antal jämfört med hur många muslimer som finns i Sverige och vi har få möjligheter till egna resurser. Det offentliga har ett ansvar att stötta muslimska organisationer ekonomiskt. Dels för att vi är serviceproducenter av en rad tjänster som hjälper tusentals svenskar. Och dels för att vi främjar integration på ett sätt som det offentliga aldrig skulle kunna. Som samtalspartner och som en stabilitetsfaktor i samhället. 

Utan den islamska församlingen finns en oro att den människa som är sökande inte ska kunna hitta en motsvarig demokratisk och inkluderande gemenskap någon annanstans.   

– Man förebygger och motverkar extremism och terrorism genom öppenhet och dialog. Förtryck, förbud och polisiära åtgärder leder bara till farliga stigman där vi inte kan lösa problem öppet utan istället döljer dem. Sådana åtgärder får motsatt resultat. Civilsamhället är nödvändigt för att samhället ska fungera. Och den muslimska folkrörelsen är en aktiv del av det svenska civilsamhället. 

Skriven av Emelie Weski.

Utdrag från MR-dagarnas webbsida: www.mrdagarna.nu

Andra artiklar