Vetenskap stark muslimsk tradition

Vetenskap stark muslimsk tradition

Kupolens redaktör Sara Gunnerud åkte till Uppsala och träffade teologerna Mohammad Fazlhashemi och Mattias Gardell som forskat och skrivit mycket om islam, islamofobi och västvärldens uppfattning om arabvärlden och islam. Det blev ett samtal om vetande och tro i islam, och västvärldens osynliggörande av de muslimska kulturernas bidrag till forskning och vetenskap.

Sara Gunnerud: Vilka olika förhållningssätt mellan vetenskap och religion finns i islam?

Mohammad Fazlhashemi: Islams tidiga historia år 700–1200, som ibland kallas islams guldålder, är en period där man gjorde stora framsteg inom vetenskapens område. Man var väldigt intresserad av andra kulturers vetenskapliga tradition, tog till sig den, utvecklade den och förde den vidare till andra civilisationer och kulturer. Skulle det inte ha varit för muslimers insats på vetenskapens område under den här tiden hade kanske inte den vetenskapliga utvecklingen i Europa kunnat gå så långt som den gjort i dag.

SG: Hade religionen en roll i det?

mohammad webb

Mohammad Fazlhashemi. Foto: Göran Ekeblad

MF: Religionen hade en väldigt stor roll. Naturvetenskapen ansågs kunna fördjupa människans insikt om Gud, om komplexiteten i naturen, och därigenom dra slutsatsen att det måste ha funnits en konstruktör som har skapat den här komplexa tillvaron. Det hela gick ut på att förnuft och tro inte uteslöt varandra, de två kompletterar varandra.

Den här perioden i islams historia har beskrivits som ”vetandets triumf”. I det tidiga medeltida Europa hade man att välja mellan Aten och Jerusalem, där Aten stod för vetandet och Jerusalem för tron. I stället gjorde muslimerna tvärtom och sa att tro och vetande inte behöver utesluta varandra.

Det anses vara nyckeln till alla de stora framsteg som muslimerna gjorde, både inom naturvetenskap och inom spekulativa vetenskaper som filosofi. Sedan fanns det också naturligtvis andra förklaringar, det fanns stora behov i samhället, det var en växande civilisation och behovet av vetenskapliga framsteg och landvinningar på olika områden var stort.

Men inledningen till detta är att man kunde hänvisa till att det i Koranen till exempel står att ”Gud har lagt sina tecken i naturen” och genom att betänka de här tecknen kunde man komma till bättre insikt om Gud. Så man utgick alltså ifrån att utforskning av naturen, och nya vetenskapliga traditioner inte var problematiskt i religionen.

Därefter kom en svacka, omkring 1100–1200-talen då kunskapsinhämtningen inte var lika intensiv. Fransk-algeriske islamologen Muhammed Arkoun talar om brytningar i den islamska civilisationer på olika områden under den här tiden som en förklaring till tillbakagången. Men det finns många exempel på stora tänkare under den här perioden. Till exempel Ibn Khaldun, sociologins fader som också varit viktig för statsvetenskapen och historiografin.

Sen har vi i dag ett annorlunda läge igen, med tydlig mångfald. Vi har de som avvisar allt som har med vetande att göra, som bara väljer tron och inte anser att förnuftet har något värde alls. Och vi har de som vill ha symbios mellan vetande och tro, som anser att förnuftet har en plats i tron och som anser att vetenskaplig tradition inte behöver utestänga tro.

Mattias Gardell: Det motsvarar ju den mångfald som finns inom kristendomen, det är väl inte mer märkvärdigt än så.

Mattias Gardell. Foto: Göran Ekeblad

Mattias Gardell. Foto: Göran Ekeblad

MF: Om vi talar om naturvetenskaperna, finns det inga problem eller konflikter mellan vetande och tro i muslimska länder eller inom islam. Det finns dock en myt om att muslimska länder har avvisat vetenskap och forskning. En västerländsk uppfattning är att det inte sker omfattande forskning i muslimska länder och att det inte tilldelats särskilt många nobelpris till muslimska forskare. Men det gör det.

Ett annat sätt att mäta om det bedrivs vetenskaplig forskning i muslimska länder är att räkna mängden vetenskapliga artiklar som publicerades. Iran är det land i Mellanöstern som publicerar näst flest vetenskapliga artiklar, trots att det är en teokrati. Andra framstående länder på vetenskapsområdet är Pakistan, Egypten, Turkiet men också andra. Över hela den muslimska världen är naturvetenskap helt oproblematiskt.

Ett av världens största fertilitetsforskningscentrum finns i Mellanöstern. Inom kemiindustrins område görs också enorma forskningssatsningar i Mellanöstern. Datahackers från muslimska länder har börjat bli ett stort problem för underrättelsetjänster
i västvärlden, just för att dessa länder har satsat så mycket på vetenskap på det området.

SG: Varifrån kommer myten om att muslimska länder har avvisat vetenskap och förnuft? Och varför osynliggörs muslimska och arabiska forskares bidrag till mänsklighetens samlade kunskapsbank?

MG: Det har att göra med den orientalistiska bilden av islam, muslimen, österlänningen. Ett osynliggörande som är komplext och som hänger samman med en massa olika saker. Det har bråkats mellan Rom, Paris och London om vem som hade det första europeiska universitetet, och svaret är ingen av dem. De första universiteten låg i Andalusien som var muslimskt, men de skrevs bort från Europa. Det här återkommer även i dag, alla berättelser om islam som något främmande för Europa.

I själva verket har muslimer levt och varit aktiva i Europa i över 1300 år och deltagit i att skapa den historia vi kallar den europeiska och västerländska. Men den här orientalistiska kunskapstraditionen ur vilken den moderna antimuslimska rasismen eller islamofobin växt sig stark skapar en bild av arabvärlden, öst och det man kallar orienten som Europas motsats. Så när man skulle framställa väst som upplysningstänkande och framstegsvänliga, vetenskapliga och icke-dogmatiska så var det viktigt att säga att öst var motståndare till förnuftet, motståndare till vetenskap, stagnerat, i behov av upplysning.

I och med att man avskiljer muslimen och gör henne till något annat än den universella människan, som vi i väst utgör någon slags norm för, vi som är upplysta, gillar vetenskap, filosofi och alla sådana här bra saker. Och om vi i väst är dessa saker så kan muslimerna inte vara det, för att konstruktionen säger att vi och muslimerna är väsensskilda.

SG: Hade det varit möjligt för Europa att genomföra koloniseringen av de muslimska länderna utan den här fabricerade idén om öst och väst som varandras motsatser och utan att utmåla muslimska länder som kunskapsavvisande?

MG: Ur den koloniala expansionen föds de maktförhållanden som möjliggör det här tänkandet, den objektifieringen som möjliggör det här sättet att se på arabvärlden som underlägsen och outvecklad. Så utan koloniseringen hade det här dikotomiska tänkandet inte utvecklats och inte spelat någon roll i våra liv.

MF: Koloniseringen av muslimska länder vilade på orientalismens kunskapsproduktion, som går ut på att skapa kunskap om den andra utifrån ett maktperspektiv som utgår från den andra som underlägsen och det västerländska som överlägset. När Napoleon invaderade Egypten kom han inte bara med sin armé utan även med vetenskapsmän som skulle skapa kunskap om det här nya landet.

Det skulle mätas och kontrolleras på längden och tvären. Om dess historia om dess geografi, allt. Och i den här specifika orientalistiska kunskapsproduktionen blir det svårt att beskriva den andre som en högtstående kultur som man ser upp till. Tvärtom. Jag har skrivit om svenskar som kom till Persien på 1910-talet, som skrev hyllmetrar med hyllningar av naturen där, det vackra och exotiska.

Men så fort de kom till människorna blev det helt annorlunda. Människorna i Persien var i deras ögon vildar, de var barbarer, de var obildade, fattade ingenting, de var i behov av ledning och så vidare. Det var svenskarna som skulle överföra civilisationen till dem och ”förbättra människomaterialet” så att säga.

SG: Hur använder islamofoba krafter i Sverige den här myten om kunskapsfientlighet och förnuftsfientlighet i islam?

MG: Det finns vissa saker som hela tiden kommer igen. Man säger att islam inte har genomgått en upplysning. Man säger att islam måste reformera sig som under den kristna reformationen. Reformationen var dock en inomkyrklig angelägenhet och upplysningen var en inomkyrklig uppgörelse kring vissa dogmer som satte gränser för det vetenskapliga och filosofiska tänkandet.

Upplysningen såg också olika ut i olika europeiska samhällen. I Sverige var det inte så många som var intresserade av eller berörda av det samtalet. Om de menar reformer, så har det genom hela islams historia funnits reformer. Om man tar förnuftsrollen till exempel så har det alltid inom islam funnits tänkare, filosofer och religiösa ledare som hävdat förnuftets roll i religionen. Att varje beslut ska vägas på förnuftets vågskål.

MF: Jag upplever att de som säger att islam inte har genomgått någon upplysning har en väldigt selektiv bild av vad upplysningen är. Något man inte ofta talar om är att många av upplysningens tänkare var de värsta antisemiterna. Voltaire tror jag att det var. Han framställde judar som Europas asiater, som inte hörde hemma här. Många av dem gav sitt stöd till kolonisering av muslimska länder.

Inte bara exploaterades de här ländernas naturresurser, kolonialmakterna bröt också mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Massakrerade stora antal människor. Och allt skedde så att säga i civilisationens namn. Och där måste man ta sig en funderare när man talar så väl om upplysningen, om att den banade vägen för demokrati och mänskliga rättigheter. Ja, visserligen gjorde den så, men vi talar också om väldigt nära nutidshistoria när de här upplysta staterna begick ohyggliga grymheter i muslimska länder.

Text: Sara Gunnerud

Flera artiklar

Ibn Rushd får dubbel omtanke av Fairtrade

Fairtrade knackade på hos Ibn Rushds förbundskontor i Solna och överlämnade en stor bukett röda rosor till förbundsrektor Omar Mustafa. Kampanjen heter ”dubbel omtanke” och handlar om att både visa

Tro som drivkraft för engagemang är bra!

I tidskriften NOD senaste nummer med temat ”fanatism” svarar en rad namnkunniga personer på frågor om engagemang. Ibn Rushds förbundsrektor Omar Mustafa är en av rösterna.

Goda grannar, ett nytt spännande samarbete!

Svenska kyrkans församlingar på Södermalm i Stockholm, samt Stockholms moské och Islamic Relief bildar tillsammans en mottagning för rådgivning, samhällsinformation och språkundervisning. Goda grannar bygger på samarbete med organisationer i

0 Comments

No Comments Yet!

You can be first to comment this post!