”– Vi har vågat vara modiga”
Publicerat först i Ibn Rushds verksamhetsberättelse 2022
Under 2022 har Ibn Rushd fått en ny förbundschef. Alve Högman har gått vidare till Stadsmissionens skola, och Anna Waara har gått från att vara förtroendevald i förbundsstyrelsen till att axla rollen som förbundschef. En eftermiddag i februari träffas vi på ett semmeltätt konditori i västra Stockholm för ett samtal om ledarskap, bildning och samhällsklimatet.
Alve Högman:
– Om jag blickar tillbaka så har mina 3,5 år som förbundschef väl främst präglats av krisledning, med olika faser. Vi har hanterat flera svåra kriser samtidigt. Först en stor ekonomisk svårighet. När vi precis hade klarat av att vända den kom pandemin. Parallellt med den har hela folkbildningssektorn en förtroendekris. Och på det har det funnits en våt filt av misstänkliggöranden och ifrågasättanden mot Ibn Rushd, som startade före min tid, har pågått hela min tid och fortsatt efter. Vi sjösatte en stor åtgärdsplan efter Folkbildningsrådets studie av Ibn Rushd, och avslutade den uppföljningen på ett positivt sätt tycker jag.
Anna Waara:
– Jag klev ju på som förtroendevald 2019 när Göteborg började ifrågasätta bidragen till Ibn Rushd. Och det var ju medveten från min sida, det var då jag ville gå in. Jag dras till att vara i epicenter, där samhällsutvecklingen kokar lite grann. Jag vill vara där striden om de viktiga frågorna står. Och på många sätt är de striderna kring bildningsfrågorna, om samhällets värderingar och om demokratin. Det är väldigt tydligt att starka politiska krafter vill nedmontera folkbildningen. Och i mitten av det där har Ibn Rushd stått, länge. Så vill man vara en del av att jobba för rättighetsfrågor, demokratifrågor, allas rätt till bildning, då är det här man ska vara.
Alve Högman:
– Den sak jag är mest stolt över där är att vi har varit ett modigt studieförbund genom alla de där kriserna. Utifrån flera aspekter. Att vi har lyckats hålla ihop, något som är allas förtjänst. Från medlemsorganisationer lokalt till medarbetare som fått dra stora lass och kanske hoppa runt mellan olika chefer. Att vi inte har kompromissat mot vår värdegrund. Vi har alltid valt vår värdegrund och vår vision framför pengar, kortsiktiga vinster, kortsiktiga poänger i påverkan. Vi har alltid tänkt långsiktigt och modigt utifrån vad vi tror på. Att vi har kunnat göra det under den här enorma pressen, det är jag stolt över. För det är lätt att vara generös om man är rik, det är lätt att vara modig om man har all makt. Men vi har vågat vara modiga trots att vi står på botten av folkbildningens maktstege. Och jag tänker att det är det viktigaste som jag lämnar över. Organisationen finns kvar och driver modig folkbildning.
– Utvecklingen i nästa steg, det är där jag tänker att Anna tar vid. Att vi måste kunna kliva upp mer, ur askan, och skapa ny och starkare folkbildning tillsammans med våra medlemmar och för vår målgrupp. Och det är minst lika svårt. Eller kanske svårare.
Anna Waara:
– Gör vi inte det riskerar vi dessutom att tappa ägarskapet över våra egna frågor. Ta kvinnofrågan med hijab. Det debatteras om kvinnor med muslimsk sjal, inte med kvinnor med muslimsk sjal. Vi behöver inte bara vara med i debatten, vi behöver se till att fler perspektiv kommer fram. Det är både en möjlighet och ett ansvar tänker jag.
– Vi i Ibn Rushd har aldrig försökt göra oss till talesperson för alla muslimer, eller påstått oss vara det. Vissa debattörer vill få det att framstå som att vår vision om att stärka den svenskmuslimska identiteten skulle handla om att vi har definierat ETT sätt att vara svenskmuslim på, EN identitet, och att vårt mål är att stöpa alla i samma form. Det är ju raka motsatsen till det vi gör och vill göra. Vi vill göra det möjligt att själv utforska den egna identiteten, vad det är att vara svensk och muslim, muslim i Sverige, och känna trygghet i sig själv. Söka kunskap, dela erfarenheter, växa och nå nya insikter. Ibn Rushd vill att alla ska få utforska sin identitet, och hitta det som känns rätt och äkta, säger Anna Waara.
– Att hantera ifrågasättanden och krav på granskningar tar kraft och energi från det framåtriktade utvecklingsarbetet, och från arbetet med att försöka möta alla de behov som finns runt bildningsfrågorna i det muslimska civilsamhället. Vi behöver utveckla, bygga nytt, formera. Men allt för mycket av det får stå tillbaka när vi tvingas bevisa vår rätt till existens gång på gång.
– Samtidigt har vi lyckats med utveckling – med Hojaprojektet till exempel. Och vi skulle kunna göra mycket mer av det – om vi och de föreningar vi arbetar med sågs mer som de viktiga resurser de faktiskt är.
Alve Högman:
– Ja, det är ett otroligt verktyg som samhället går miste om inte Ibn Rushd finns, avslutar Alve Högman.
