Projekt mobiliserar civilsamhället mot extremism

Projekt mobiliserar civilsamhället mot extremism

Projektet Civilsamhälle för tillit och demokrati vill uppmuntra och stärka föreningar i deras arbete mot extremism och hatideologier genom en handbok. Ibn Rushd är samarbetspartner och bidrar med muslimska civilsamhällets samlade erfarenheter och kunskaper i projektet.

När Forum – idéburna organisationer med social inriktning, frågade civilsamhällets ledare om de stötte på antidemokratiskt beteende i verksamheten, svarade 70 procent att man gjorde det. En stor majoritet uppgav också att de saknade kunskaper och verktyg för att nå människor med extrema åsikter.

Det blev startskottet för civilsamhällets paraplyorganisation, Forums, projekt Civilsamhälle för tillit och demokrati.

– Det handlar om att öka kunskapen och uppmuntra till aktivitet mot våldsbejakande extremism inom den idéburna sektorn, som redan har en demokratifrämjande funktion i samhället. De vill arbeta med frågorna, men många känner att de inte riktigt vet hur de ska börja. Debatten är ju otroligt polariserad och tonläget högt. Då kan det vara svårt att hitta sin roll, säger Anton Alsander, projektledare.

Studieförbundet Ibn Rushd är en av samarbetsorganisationerna och bidrar med det svenska muslimska civilsamhällets erfarenheter att arbeta mot extremism.

– Vi vill skapa diskussion om hur samhällsdebatten om extremism och terrorism drabbar muslimer som grupp genom att islam ofta pekas ut som en våldsbejakande religion och att muslimer är terrorister, och vilka effekter det får i det muslimska civilsamhället, säger Mohamed Temsamani, verksamhetsutvecklare för Ibn Rushd.

Vad har Forum, som startade projektet, för förhållningssätt till olika metoder och eventuella negativa konsekvenser?

– Vi lutar oss mot den internationella forskningen och Segerstedtsinstitutets rapporter, men idag finns det inte mycket forskning på området. I debatten hörs ofta att Sverige ligger efter i arbetet mot extremism. Frågan är ju vad det innebär? Ta till exempel England, som jobbat väldigt mycket med frågan, men gjort saker som inte är alldeles bra. Det gäller att lära av både de bra och dåliga exemplen.

I våras gjordes en projektresa till London för att träffa organisationer och höra vad de tyckte om den engelska statens satsning Prevent, som bland annat går ut på att offentligt anställda som vårdpersonal och lärare har skyldighet att rapportera om de ser tecken på extremism.

Många organisationer som Forum och Ibn Rushd träffade var mycket kritiska och menar att Preventstrategin skapar en klyfta mellan regeringen och lokalsamhället. Andra var positiva till att regeringen tagit fram en strategi, men ifrågasatte vad den utvecklats till.

Klimatet i Storbritannien mot muslimer har hårdnat,  Foto: ISTOCKFOTO

Klimatet i Storbritannien mot muslimer har hårdnat, Foto: ISTOCKFOTO

– Det är klart att när människor arresteras på lösa grunder raseras förtroendet och får en kontraproduktiv effekt. Det är inte heller särskilt bra att en allmän strategi för att motverka extremism, i praktiken är inriktad på islam och som misstänkliggjort muslimer som grupp på ett olyckligt sätt. Det gynnar ju bara högerextrema grupper när samhällsutvecklingen beskrivs på det sättet, då skapas konfliktlinjer och i polariseringen har extremism sin grogrund. På så sätt när de extrema grupperna varandra, säger Anton Alsander.

Mohamed Temsamani konstaterar också att de muslimska föreningarna är starkt kritiska till Preventstrategin som de menar är rättsosäker, kontraproduktiv och misstänkliggör muslimer som grupp.

– När föräldrar blir arresterade för att deras barn stavar fel i skolan och råkar skriva terror i stället för terrass, sänder det fel signaler, som kan ha motsatt effekt. Det är helt galet att angiveri på så lösa grunder ska ligga till grund för att folk fängslas. Det är förståeligt att tilliten till samhället raseras. Det skapar maktlöshet och aggressioner, då är det mer troligt att man söker svaren någon annanstans som hos hatideologier.

Anton Alsander menar att Preventstrategin består av många olika perspektiv som kan vara svåra om inte omöjliga att jämka ihop. Det handlar om säkerhetspolitiska, polisiära och sociala insatser i en salig blandning.

– Det måste finnas en tydlighet om vilken funktion olika aktörer har. Om till exempel Fryshusets verksamhet Exit för högerextrema som vill lämna, skulle tvingas samarbeta med polisen, då skulle det med stor sannolikhet radera ut det förtroendekapital som finns, eftersom polisen inte står högt i kurs i dessa kretsar. En organisation som sysslar med socialt arbete ska inte förväntas göra polisens och säkerhetstjänstens arbete. Det här känns viktigt och är något som vi kommer ta upp i vårt material.

Stort fokus på polisinsatser och övervakning i den brittiska strategin mot extremism,  Foto: ISTOCKFOTO

Stort fokus på polisinsatser och övervakning i den brittiska strategin mot extremism, Foto: ISTOCKFOTO

Mohamed Temsamani menar att Ibn Rushd har en viktig roll att spela i projektet när det gäller att belysa problemen som det muslimska civilsamhället i Storbritannien upplever till följd av Preventstrategin.

– Sverige står vid ett vägskäl i dag och det finns redan mycket oroväckande tendenser. Moskéer och imamer misstänkliggörs och tvingas göra avbön till höger och vänster, trots att Säpo uttryckligen säger att rekryteringen till terrororganisationer som IS inte sker där! Det är en fråga om tid innan vi också har en nationell strategi mot extremism och då måste vi göra allt för att det blir en allmän strategi, som inte särskiljer islam och misstänkliggör moskéer och muslimer, så som blivit fallet i England.

Även Anton Alsander menar att det är viktigt att lära av erfarenheterna från Storbritannien.

– Det är alltid bra att öka utbytet med andra för att göra kunskaper tillgängliga för fler och på så sätt undvika att göra saker som inte fungerar. Civilsamhället kan och vill göra vettiga saker för att göra samhället bättre. Därför är det också viktigt att synliggöra fallgropar och problematisera.

Genom projektet hoppas Anton Alsander också på konkreta åtgärder i form av mer resurser och tydligare uppdrag från styrande politiker. Vad förväntas av civilsamhället? I dag upplever många att det är mycket fina ord, men väldigt lite stöd från statens sida. Många upplever att kraven på civilsamhällets verksamheter ökar, utan att resurserna gör det.

– När en verksamhet går med plus minus noll kan man inte förvänta sig att den organisationen ska klara av ytterligare uppdrag, utan mer pengar, säger Anton Alsander.

Han framhåller att civilsamhället är ett motgift mot anti-demokratiska krafter i sig, genom den socialverksamheten som studiecirklar och föreningsliv, som bidrar till inkludering och samhällsengagemang, en av de saker forskare är överens om motverkar att unga lockas till extrema miljöer. Därför är civilsamhället en guldgruva med stor potential i arbetet mot ett bättre samhälle i stort.

– Politiker värnar alltid om civilsamhället retoriskt, men var i ligger substansen? Det är så lätt att tala om att vi kan bidra och engagera, men nästa steg då? I dag upplever många aktiva inom civilsamhället att det ställs högre och högre krav, men varken resurser eller tydliga riktlinjer på vad som ska göras, säger Anton Alsander.

En del av Forums roll i projektet är därför att dela med sig av sina erfarenheter av kontakter med myndigheter och beslutsfattare.

Forums projekt startade i februari och pågår under ett år. Målet är en handbok som främst ska stärka idéburna organisationers fortsatta verksamhet, men också ge konkreta tips på hur man kan bemöta anti-demokratiska uttryck.

Ett studiematerial kopplat till handboken kommer också tas fram i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, som också medverkar i projektet.

Text: Hanna Stefansson

Previous Ledare: Kampen mot afrofobi kräver rannsakan
Next Att mäta etnisk bakgrund och religionstillhörighet för att kartlägga och motverka diskriminering av svenska muslimer och afrosvenskar

Andra artiklar