Hadi Qasemi: ”Konsten var det första språket jag lärde mig i Sverige”

OMSLAGET. Hadi Qasemi har illustrerat omslaget till Kupolens höstnummer 2019. Vi ställde några frågor till Hadi, 19, som påbörjade sitt konstnärskap som 13-åring efter att ha flytt från Iran. Under hösten har han varit med och tävlat i SVT-programmet Mästerskaparna, som kan ses på SVT Play.

Kan du beskriva bilden?
– Illustrationen visar fyra händer som protesterar mot orättvisa och består av fyra olika one-line teckningar. [En teknik där man inte lyfter pennan förrän man är helt färdig med teckningen.] För mig betyder händer väldigt mycket, man kan visa en mängd känslor genom sina händer. Känslan av min mammas hand känns fortfarande närvarande fast den är så långt borta.

– Jag tror att vi alla måste bli en igen. Det spelar ingen roll vilken bakgrund du har, vilken folkgrupp du tillhör, vilket språk du talar eller vilken stadsdel du kommer ifrån, vi måste tillsammans kämpa för rättvisa. Speciellt för dem som inte kan stå upp för sig själva, måste vi visa att allting är möjligt. Tillsammans är vi starka och kan skapa en bättre framtid och värld.

Hur kom det sig att du blev konstnär?
– Jag visste inte vad konst var förrän jag kom till Sverige som trettonåring för sex år sedan. Konsten var det första språket jag lärde mig i Sverige.

Hur har din bakgrund präglat ditt konstnärskap?
– Jag föddes i Iran, men som elvaåring flydde jag genom Turkiet, Grekland, Italien, Frankrike, Tyskland och Danmark innan jag kom till Sverige. Jag har suttit i två fängelser. Jag har inte kunnat språket. Jag har blivit utsatt för rasism. Jag har sprungit från polisen, jag har sovit på gatan och jag har ätit från papperskorgar. Men jag har lärt mig mycket. Jag har blivit starkare. Och jag måste bli ännu starkare för att lyckas med det jag gör och kunna hjälpa andra. Allt jag gör har ett budskap.

Var det något som inspirerade dig att börja teckna?
– När jag bodde på en flyktingförläggning träffade jag en person som gav mig papper, penna och en klapp på axeln. Det räckte för att jag skulle börja. Nu kan jag inte sluta.

Har du någon stil?
– Jag testar nya stilar hela tiden. Jag vill utvecklas och inte begränsa mig till bara en stil. Jag har både deltagit i studiecirklar med fokus på skapandet och själv hållit i några.

– Att dela kunskap är det mest värdefulla som finns. Att lära känna varandra genom konsten kan underlätta kommunikationen även när man inte talar samma språk.

Vad vill du säga till dem som tvivlar på sig själva?
– Den största utmaningen är du själv. Tro på det du gör, tro på dig själv, var dig själv och var stolt över det du har gjort! Då kommer det att gå bra.

Vad är ditt nästa steg?
– Att göra mig redo för stora projekt och ta mitt konstnärskap till nästa nivå!

Text: Karin Robérts   Foto: Hadi Qasemi och Ivar Brandels