Val 2018 – så tycker partierna

Val 2018 – så tycker partierna

Den 9 september är det val i Sverige. Då väljer vi vilka som ska representera oss de närmaste fyra åren i riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Genom att rösta på de partier som bäst matchar våra egna åsikter bestämmer vi gemensamt hur saker och ting ska fungera, vad som ska prioriteras och vilken riktning landet ska ta.

Ungefär så skulle den representativa demokratins grunder kunna beskrivas, men i verkligheten är det förstås mer komplicerat än så. Till exempel är det inte alla som vet hur man röstar eller som tycker att det känns meningsfullt att göra det. Kanske upplever man att det som politikerna pratar om på tv inte har någon bäring på ens eget liv eller så ser man alla alternativ som lika dåliga.

Undersökningar visar att tilltron till demokratin minskar, inte minst bland unga. Det är förstås ett allvarligt samhällsproblem. Det finns också alarmerande skillnader i valdeltagande mellan olika grupper i befolkningen, något som skulle kunna ses som att den svenska demokratin haltar redan i dag.

Ibn Rushd har ordnat många demokratistärkande aktiviteter under året som gått. Under veckorna fram till valet arrangerar flera av våra distrikt föreläsningar om demokrati, val och vikten av att rösta. Föreläsningarna hålls på olika språk, som arabiska och somaliska.

I Kupolen nummer 2/2018 tog vi även pulsen på riksdagspartierna – och utmanaren Feministiskt initiativ – med några frågor som inte alltid ställs i de stora debatterna. Här kan du läsa svaren.

 

Fråga ett – Hur vill ni värna religionsfriheten?

Centerpartiet: För oss är religionsfriheten en orubblig princip som både handlar om rätten att ha en religion och rätten att avstå från det. Du har som människa en rätt att utöva din religion eller inte ha någon alls, men behöver samtidigt kunna tolerera att andra personer har andra religiösa uppfattningar. Alla har rätt att både synas och höras i det offentliga så länge som lagar och lokala föreskrifter följs. Vi tycker också att det ska få finnas religiösa friskolor så länge de följer skollagen, läroplanen och skolans värdegrund samt är öppna för alla elever.

Feministiskt initiativ: Feministiskt initiativ vill stärka arbetet mot religiöst motiverade hatbrott, diskriminering och trakasserier. Din tro eller klädsel ska inte påverka dina möjligheter till trygghet, ett jobb, en bostad, ett liv i jämställdhet, jämlikhet och frihet. Feministiskt initiativ vill också främja samverkan och dialog mellan olika trossamfund, mellan religiösa och sekulära grupper, samt mötesplatser där människor med olika tro och människor utan gudstro kan mötas för att prata om existentiella och etiska frågor.

Kristdemokraterna: Religionsfriheten är en betydelsefull del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Denna innebär både en frihet till religion såväl som från religion. Religionsfriheten innebär att varje medborgare har rätt att utöva sin religion, och det innebär även att man har rätt att anordna offentliga gudstjänster. Religionsfriheten är skyddad i grundlag.

Liberalerna: Liberalismen föddes ur kampen för religionsfrihet. För oss liberaler är det grundläggande att varje människa har rätt att uttrycka sin religiösa tro och utöva sin religion i gemenskap, liksom frihet att lämna sin religion och att inte tillhöra någon religion alls. Staten har ett ansvar för att säkra en fri religionsutövning, men ska inte ta ställning för en viss religion eller vissa samfund. Religiös särlagstiftning inom familjerätten står i motsats till jämställdhet och individers frigörelse, och ska inte tillåtas i Sverige.

Moderaterna: Friheten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion garanteras gentemot det allmänna genom regeringsformen, och det står vi upp för. Denna frihet går i linje med vår syn på Sverige som ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle vilket är byggt på grundläggande värden som demokrati, rättsstat, individens frihet samt ömsesidig respekt och tolerans gentemot personer med andra uppfattningar och övertygelser.

Miljöpartiet: Först när alla människor erkänns för vilka de är, får rätt att definiera sig själva och har tillgång till lika rättigheter kan vi uppnå välfärd för alla. Alla ska ha rätt att utöva sin tro, eller att avstå från religionsutövning. Samhället ska därför inte lägga sig i hur religion utövas så länge den inte förtrycker andra. Det innebär att utövandet ska hålla sig inom lagen och att samhället bara betalar ut stöd till verksamhet som lever upp till grundläggande demokratiska värderingar. Samtidigt ser vi hur religionsfriheten beskärs av hot och hatbrott. Därför har regeringen satsat för att öka tryggheten och motverka hatets grogrund, till exempel i form av ökade resurser till polisen, nya anslag för stärkt säkerhet vid religiösa byggnader och stärkta insatser i skolan för mänskliga rättigheter. Antidemokratiska rörelser, som vill minska religionsfriheten, måste bemötas med demokratiska medel. Att förbjuda exempelvis nazistiska organisationer riskerar att leda till martyrstatus samtidigt som det riskerar att vara verkningslöst mot grundproblemet. Samtidigt menar vi att lagen om hets mot folkgrupp och ordningslagen bör ses över för att mer effektivt komma åt rasistisk propaganda och nazistiska demonstrationer.

Socialdemokraterna: I Sverige råder religionsfrihet enligt grundlagen. Det vill vi fortsatt värna. Sverige är ett land med plats för många olika trosuppfattningar. Socialdemokraterna vill stödja kyrkor och trossamfund som del av det civila samhället. Vi vill värna religionsfriheten – att alla människor ska kunna utöva sin tro. Vi anser att kyrkor och samfund ska leva upp till samhällets krav om demokrati, jämlikhet och alla människors lika värde.

Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som betraktar religionsfrihet som en naturlig del av det demokratiska samhället. Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse. När det kommer till utövandet av religionen måste det dock finnas tydliga begränsningar. Religionsfrihet innebär enligt vår mening inte någon absolut rätt att få säga eller göra vad man vill i en religions namn. Religiösa och icke-religiösa medborgare skall lyda under samma lagar och regler. Religiös tillhörighet skall inte utgöra grund för positiv särbehandling och religioner som gör anspråk på samhällsinflytande måste få diskuteras och kritiseras på samma villkor som politiska ideologier. För oss är det av yttersta vikt att en person ska kunna lämna sin tro eller kunna konvertera fritt till en annan trosuppfattning utan att behöva utsättas för påtryckningar eller förföljelse.

Vänsterpartiet: Religions- och övertygelsefriheten är en del av de mänskliga rättigheterna. Det är svårt att se att övriga rättigheter fullt ut skulle kunna respekteras om religions- och övertygelsefriheten samtidigt inskränks. I Sveriges breda arbete för mänskliga rättigheter behöver den därför konsekvent inkluderas. Kvinnor och flickor är särskilt utsatta, därför anser vi att arbetet med deras religions- och övertygelsefrihet särskilt bör prioriteras. Vi vill även att det tas fram en plan för hur Sverige kan arbeta långsiktigt och strukturerat med dessa frågor i utrikespolitiken samt att regeringen tillsammans med det civila samhället tar fram ett dialogmaterial för religions- och övertygelsefrihet och för dialog med religiösa företrädare. Vidare ser vi med oro på att diskriminering, trakasserier och våld kopplat till människors religiösa och icke-religiösa identiteter har ökat kraftigt internationellt, men även nationellt. Det kan konstateras att hot, våld och trakasserier mot personer på grund av religiös tillhörighet är vanligare i stater där religionsfriheten begränsas än i stater där den tillämpas fullt ut. Samtidigt behöver vi på hemmaplan förbättra arbetet med att förhindra och lagföra hatbrott. Vi vill att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen förstärker sitt arbete på detta område för att bättre kunna skydda demokratin och de grupper av människor som riskerar att utsättas samt att det görs en översyn av alla anmälda hatbrott. Översynen ska synliggöra vilka brister som finns i utredningsarbetet och föreslå förbättringar.

 

Fråga två – Hur ser ni på minoriteters organisering?

Centerpartiet: Vi anser att det civila samhället, människors frivilliga organisering, är en fundamental del av varje väl fungerande demokrati och välfärdsstat. Vi anser att det är viktigt med stöd till civilsamhället så länge de verksamheter som bedrivs respekterar demokratiska principer samt följer svensk lagstiftning.

Feministiskt initiativ: Minoriteters organisering är en grundförutsättning för ett demokratiskt samhälle. Det är en viktig arena för lärande, kultur och påverkansarbete. Feministiskt initiativ anser även att det är helt nödvändigt när det gäller att påverka politiken att stärka olika minoriteters rättigheter. Särskilt i dessa tider som präglas av nationalism och rasism. Ett exempel på framgångsrik organisering är att Stockholms stad – där Feministiskt initiativ leder Rådet för mänskliga rättigheter – nu planerar att bli förvaltningsområde för minoritetsspråken samiska och meänkieli, efter flera års kamp av bland annat Sameföreningen i Stockholm. Ett annat är att den allmänna kunskapen om förekomsten av afrofobi, islamofobi, antiziganism och antisemitism ökar som ett resultat av samverkan mellan gräsrotsrörelser, föreningar, forskare och opinionsbildare.

Kristdemokraterna: För oss är civilsamhället en av samhällets grundbultar – familjen, ideella organisationer, byalag, kooperativ, stiftelser, fackföreningar, ekonomiska föreningar och politiska partier. De ideella organisationerna är centrala i demokratiarbetet. Genom sitt arbete upprätthåller de demokratiska traditioner, liksom kunskap om förenings- och mötesfrihet och opinionsbildning.

Liberalerna: Det liberala samhället bärs upp av individer i gemenskap, och vårt gemensamma civilsamhälle bärs upp av engagerade människor som organiserar sig. Ett öppet och inkluderande civilsamhälle ger människor möjlighet att finna gemenskap och bidra med något värdefullt till andra. Detta gäller förstås i lika hög grad oavsett om man i ena eller andra avseendet känner tillhörighet till en minoritet. Det måste alltid vara den enskilda människan som avgör vilka gemenskaper man vill tillhöra och känna delaktighet med. De gemenskaper som skapas genom människors egen organisering bär upp vårt gemensamma civilsamhälle som är en angelägenhet för alla som bor i Sverige.

Moderaterna: Såväl föreningsfriheten som mötesfriheten är grundlagsfästa rättigheter som ska värnas. Därtill erbjuder ofta organisationer för minoriteter mötesplatser, vilka inte minst kan ge värdefulla sociala möten och även utgöra forum för informationsutbyte och opinionsbildning.

Miljöpartiet: Hela vår demokrati bygger på att människor organiserar sig gemensamt. Att starta en förening är därför ett bra sätt att hålla ihop samhället. Samarbete mellan olika typer av föreningar i samhället är viktigt, därför har regeringen satsat resurser på interreligiöst samarbete både nationellt och på olika platser i landet. Staten och myndigheter behöver vara lyhörda för det civila samhällets perspektiv och främja samarbete och gemensam problemlösning.

Socialdemokraterna: Socialdemokraterna är ett folkrörelseparti. Vi inser vikten av organisering och sätter stort värde på folkbildning. Vi tror på ett starkt samhälle där mångfald och gemensamma grundläggande värderingar går hand i hand.  Vad gäller specifikt de fem nationella minoriteterna (judar, romer, sverigefinnar, samer och tornedalingar) har Sverige en lagstiftning som syftar till att minoritetsspråken ska skyddas och främjas, att de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur samt att förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor. Organisationer som organiserar nationella minoriteter kan söka bidrag för sin verksamhet hos olika myndigheter, till exempel Statens Kulturråd. Andra organisationer kan söka bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har i mars 2018 beslutat att utreda demokrativillkor i statsbidrag till det civila samhället, för att säkerställa att offentliga medel går till verksamheter och organisationer som utgår ifrån demokratiska värderingar, som jämställdhet och antidiskriminering.

Sverigedemokraterna: Som ett led i arbetet med att motverka segregation och återupprätta gemenskapen i samhället, anser vi det rimligt att avveckla det skattefinansierade stödet till invandrarföreningar som vilar på etnisk grund och vars verksamhet helt eller delvis syftar till att upprätthålla hemlandets kultur och identitet i Sverige.

Vänsterpartiet: Vi är positivt inställda till att människor går samman och organiserar sig.

 

Fråga tre: Vad vill ni göra för föreningslivet?

Centerpartiet: För att ge civilsamhället bättre förutsättningar vill vi återinföra och utreda en breddning av avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer. Det kan ge mer resurser till verksamheterna. Vi vill också förenkla samarbeten mellan idéburna organisationer och offentlig verksamhet så att fler kan bidra till välfärden.

Feministiskt initiativ: För att föreningslivet ska kunna verka oberoende av politisk styrning, utan ekonomiska incitament och på demokratisk grund krävs långsiktig offentlig finansiering. Det behövs nya organiseringsformer och arenor för politiskt inflytande och det krävs också att stödformerna utvecklas. Kraften och kunskapen som finns i föreningslivet måste tas tillvara. Feministiskt initiativ vill även skapa fler tillgängliga och icke-kommersiella mötesplatser, stärka folkbildning och studieförbund samt satsa på sociala, kulturella och generationsöverskridande verksamheter som till exempel sociala center för hantverk, mat, konst, språk, filosofi eller politisk orientering, offentliga kök, matlag, workshops och utbyte. Vi verkar för att befintliga och nya mötesplatser ska ha goda resurser och krav på sig att inkludera och välkomna underrepresenterade grupper. Föreningslivet ska vara jämställt, jämlikt och inkluderande.

Kristdemokraterna: Kristdemokraterna vill bidra till bra förutsättningar för ett rikt föreningsliv. Det kan ske genom lagstiftning men också genom ekonomiska bidrag till föreningar. Motkravet för de som får bidrag från staten är en insyn i hur skattepengarna används och en viss kontroll så att gemensamma skatteresurser inte går till organisationer som vill störta demokratin.

Liberalerna: Politiken ska bidra till att det civila samhället ges goda förutsättningar. Det ska vara enkelt och uppskattat att engagera sig i en idrottsklubb, scoutkår, folkbildningsorganisation, social hjälporganisation, intresseorganisation eller någon annan del av det civila samhället. Skattemedel ska inte gå till organisationer som motverkar demokrati, jämställdhet och integration eller som utnyttjas för våldsbejakande eller antidemokratiska budskap.

Moderaterna: Civilsamhället och föreningslivet spelar en viktig roll i arbetet för att bryta utanförskap, förbättra integrationen och för att bidra till ett Sverige som håller ihop. Politiken ska skapa goda förutsättningar i stället för att begränsa eller detaljstyra. Samtidigt är det mycket viktigt att politiken ställer tydliga krav på att exempelvis statliga bidrag till civilsamhället inte når verksamheter som undergräver eller motarbetar de grundläggande värderingar som svenska samhället vilar på.

Miljöpartiet: Miljöpartiet har i regering stärkt finansiering och oberoende för det civila samhällets organisationer. De statliga stöden till civilsamhället har ökat med över en miljard kronor under mandatperioden. Andelen bidrag för projekt har minskat och andelen generella organisationsbidrag har ökat. Samtidigt måste vi fortsätta arbetet. Det måste bli enklare att driva sin förening. Onödig byråkrati eller stelbenta regelverk ska inte vara ett hinder. Vi behöver även utöka möjligheten till samlingslokaler, så att föreningslivet har någonstans att mötas.

Socialdemokraterna: Socialdemokraterna tog 2017 fram ett folkrörelsepolitiskt program där vi presenterar och utvecklar vår civilsamhälles- och folkrörelsepolitik. Socialdemokraterna vill värna civilsamhällets självständighet och särart, skapa fler fysiska mötesplatser, öka stödet till civilsamhällets organisationer samt skapa goda förutsättningar för idéburen verksamhet att bedriva offentligt finansierad välfärd stimulera tillväxten av civilsamhällets företagande.

Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna är mycket positiva till stora delar av föreningslivet och är väl medvetna om att värdet av det ideella engagemang som finns inom föreningslivet är mycket stort. Utöver att anslå generösa medel till föreningslivet vill vi se över vissa lagtekniska problem som kommit till vår kännedom. Bland annat vill vi se över socialavgiftslagen så att fler verksamheter som har skäl till det ska omfattas av halva basbeloppsregeln. Vi vill även se över skattereglerna för idrottsföreningar.

Vänsterpartiet: Vi anser att civilsamhället och alla de ideella föreningar som finns är mycket viktiga för samhället. Vi vill att staten ska ge föreningslivet goda förutsättningar att verka, både ekonomiskt och på andra sätt, utan att för den skull detaljreglera saker. Det kan handla om allt från att stärka de statliga anslagen till att tillse att ideella föreningar inte jämställs med företag i lagstiftningen eller behandlas som sådana. För att värna föreningslivets självständighet anser vi att det bör göras en översyn i syfte att förenkla regelverk och administration för ideella organisationer som ofta sköts av oavlönade personer på fritiden. En annan grundläggande fråga är tillgången till mötesplatser och samlingslokaler. Lokaler är en förutsättning för föreningslivets och den ideella sektorns möjligheter att bedriva verksamhet. Stödet till samlingslokaler har stärkts under mandatperioden, vi vill stärka och utveckla det ytterligare.

Foto: Tez Goodyer

Det här är en längre webbversion av en enkät som även går att läsa i Kupolen nummer 2/2018. Vill du veta mer om tidskriften och kanske prenumerera? Klicka här!

Andra artiklar

SST: Vitalt att fortsätta samarbeta

Ibn Rushds kunskapssatsning mot islamofobi har, i vissa läger, väckt ont blod. Mycket av kritiken har handlat om att Myndigheten för stöd till trossamfund valde att ge uppdraget till just

Ledare: Kampen mot afrofobi kräver rannsakan

I juli i år kunde vi genom en mobilinspelning se hur Miamipolisen i USA sköt på Charles Kinsey, en obeväpnad man som låg på ryggen med händerna i luften. Charles

De gör succé i sociala medier

Nästan en timme om dagen – så mycket tid lägger många av oss på sociala medier. Kanske scrollar vi igenom Instagram, uppdaterar Facebook eller kollar in vad våra favoritbloggare köpt