Nu väntar studier för Omar Mustafa

I sex års tid har Omar Mustafa varit förbundschef för Ibn Rushd. Nu är det dags att gå vidare, tycker han. Kupolen tog ett snack med den avgående chefen om vad som varit roligast – och svårast.

Hur känns det att du ska sluta?
– Det är blandat. Känslan är att jag jobbat med något otroligt viktigt – att stärka marginaliserade grupper och samtidigt stärka demokratin. På ett personligt plan känns det skönt att komma bort från stressen, men det känns också vemodigt eftersom det här har varit mer än ett jobb för mig.

Vad har varit roligast?
– Det är helt klart att se den resa vi genomgått. Både Ibn Rushd som förbund, men också de olika föreningarna, jag själv. Vi har alla förändrats, utvecklats, gått framåt.

Hur skulle du beskriva resan som skett?
– Det är att vi blivit starkare, skarpare och proffsigare. Vi har också nått ut till fler för varje år som gått. Vår verksamhet har i mångt och mycket handlat om att återupptäcka folkbildningens själ och nå personer som lider av den strukturella marginaliseringen och bidra till deras egenmakt, organisering, delaktighet och demokratiresa. Samtidigt som vi rört oss allt mer mot att vara en aktör som bidrar i arbetet med samhällets utmaningar såsom etablering på arbetsmarknaden, integration, extremism, klimat och folkhälsa. Något jag också tar med mig är att vi hela tiden har stått på oss trots de starka krafter som inte vill se ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle.

Vad har varit svårast?
– Det är hatet, hoten och de vilda konspirationsteorierna. Berättigad kritik är en sak, men det är inte kul att behöva lägga en massa tid och kraft på att hantera konspirationsteorier. Tid och kraft som man egentligen hade velat lägga på annat. Det har också hänt riktigt allvarliga saker som rena dödshot mot personal och mordbränder mot medlemsföreningar.

Vilket är ditt viktigaste råd till din efterträdare?
– Det är att hela tiden hålla balansen mellan att stärka den primära målgruppen på deras egna villkor och samtidigt arbeta med öppenhet och att skapa möten och bryggor in till resten av samhället. Det är en svår balansgång, men den måste hållas.

Vad ska du göra nu?
– Nu ska jag plugga klart, det är något jag verkligen känner ett stort behov av att göra. Och förändring är bra, både för mig själv och för organisationen.

Text: Hanna Svensson

Texten går även att läsa i Kupolen nummer 2/2019. Vill du veta mer om tidskriften och kanske prenumerera? Klicka här!