Ny bidragsmodell med fokus på kvalité - en god idé

2023-03-31

Folkbildningsrådet föreslog strax innan jul en ny bidragsmodell för studieförbunden. Senast den 31 mars kunde aktörer inkomma med svar på vad de tycker om förslaget. Ibn Rushd meddelar att studieförbundet är positiv till delar av förslaget och kritisk till vissa essentiella delar av förslaget.

Kvalitet som fördelningsgrund har sedan 90-talet varit efterfrågat bland annat i statliga propositioner och utav Riksrevisionen. Folkbildningsrådets bedömning är att förslaget på den nya modellen är ett svar på det.

Folkbildningsrådet beskriver modellen som ”en reform för en ny bidragsfördelning i ett kvalitetsbedömningssystem”. Genom att förslaget ger stort utrymme åt studieförbundens olika profiler –fritt, frivilligt, självständigt folkbildningsarbete. Att kvaliteten i den samlade verksamheten får betydelse för bidraget, inte bara volymen. Att bidrag kommer kunna ges utifrån ett verksamhetsåtagande, inte efter statistik över redan genomförd verksamhet. Samt att bidragsandel kommer kunna delas ut för tre år, inte bara ett år i taget.

Statsbidragsmodellen har dock utvecklats samtidigt som en högljudd debatt om demokrativillkor och Folkbildningsrådets tillsynsuppdrag av studieförbunden. Dessutom nära inpå att Christer Nylanders regerings-utredning om folkbildningen skulle påbörjas. Det finns alltså skäl att tro att innehållet i förslaget är starkt påverkat av en negativ samhällsdebatt och för att motverka ytterliga splittring i sektorn snarare än i syfte att utveckla folkbildningen.

Ibn Rushd har tidigare uttryckt sig positivt till en förstärkning av självförvaltningsmodellen. Men en sådan förstärkning måste stå i proportion till att folkbildningen drivs i föreningsform och till stor del utav ideella krafter. (Läs mer)

Ibn Rushd ser med stor oro på en bidragsmodell som inte tillräckligt tar i beaktan den motsägelsefull bild som idag präglar delar av civilsamhället, där organisationer och trossamfund både lyfts fram som en viktig resurs, men även som en påtaglig risk.

Generella observationer om förslaget till ny statsbidragsmodell utifrån Ibn Rusdhs profil:

En kvalitétsmodell som går ifrån volymer till kvalité är i grunden positivt för folkbildningssektorn.

En modell baserad på kvalité bör teoretiskt skapa incitament för studieförbunden att än mer förstärka och utveckla bildningen i mer krävande ekosystem och för deltagare i stort behov av den. I jämförelse med en volymbaserad modell som riskerar att endast belöna det studieförbund som söker snabba och enkla rapporterbara timmar, bland självgående målgrupper, i litet behov av de stödfunktioner som ett studieförbund erbjuder. Den föreslagna förflyttning skulle under dessa premisser kunna ge flera fördelar till de målgrupper som engagerar sig i Ibn Rushd.

Exempelvis 80 procent av Ibn Rushds deltagare är utrikesfödda, en behovsstyrd bildningsresa utifrån individens villkor utgörs i vårt fall av många olika varierande behov, vissa kräver arbetsinsatser som är mer administrativt och ekonomiskt krävande. Särskilt de så kallade ”nybörjarna” (de som kommer i kontakt med folkbildning för första gången) har en längre startsträcka innan verksamheten ens kommer till en sådan nivå att ”timmar” alls kan rapporteras. Denna insats är osynlig med dagens bidragsmodell men skulle kunna få större utrymme i förslaget om ny bidragsmodell genom att hela folkbildningskedjan blir berättigad finansiering.

Den nya kvalitétsmodellen pekar ut vardera studieförbunds profil och förädlade särart som en kvalité och ett grundläggande kvalificeringskrav. Detta är ett gynnsamt sätt för det nya förslaget att angripa tidigare kvantitativa krav på. Ibn Rushd ser dock med stor oro på en bidragsmodell som inte tillräckligt tar i beaktan den motsägelsefull bild som idag präglar delar av civilsamhället, där organisationer och trossamfund både lyfts fram som en viktig resurs, men även som en påtaglig risk. Historiskt har nya studieförbundsprofiler växt fram i motstånd till samhällets marginalisering av samhällsgrupper eller med ambition att utveckla samhället. Inom en rigid samhällsram kan dessa uppfattas som samhällskritik, normbrytande eller hot mot nuvarande samhällsordning.

Flera av Ibn Rushds medlemmar vittnar om detta redan idag och rapporterar att ofta tolkar bidragsorgan och politiken deras grundlagsskyddade föreningsfrihet som ett val, eller, ett hot mot samhället. Flera rapporterar även att de har svårt att få stöd från det offentliga när de uttryckligen begär hjälp och stöd. 

Tilliten till samhällets grundläggande funktioner är på många håll redan låg på grund av dessa anledningar och det krävs idag stora insatser för organisationer med religiös eller etnisk inriktning att verka på lika villkor med andra typer av organisationer.

I ljuset av ett krympande demokratiskt utrymme missar det nya bidragsförslaget återkommande att ta i beaktande minoritetsperspektivet och engagemang utifrån diskrimineringsgrunderna. Detta gäller särskilt formuleringen om kvalitéer, hanteringen av personuppgifter och bedömarpanelen. Syftet är att stärka kvalitéen inom folkbildningen men den bakomliggande analysen saknar den intersektionella förståelsen som krävs för att modellen i realiteten inte ska bli ett hinder eller problem för den samma. I Ibn Rushd och våra cirka 100 medlemsföreningar och samverkanspartners fall, många utav dem engagerade utifrån någon diskrimineringsgrund, resulterar det i stor osäkerhet i vad olika skrivelser kommer få för reella konsekvenser.

En konsekvens av nuvarande bidragsmodell är att särskilda uppdrag endast gynnat de som gör tillfälliga satsningar inte de studieförbund vars grundverksamhet utgörs av de som den särskilda satsningen adresserar. En uppdaterad bidragsmodell bör förebygga att denna logik inte lever kvar eftersom den riskerar att förstärka de marginaliserande strukturer som den har intention att riva ned.

Ibn Rushd bedömer att en modell som går från kvantitativa mått till kvalitativa innebär stora risker. Kvalitativa bedömningar öppnar upp för subjektiva bedömningar. Beslut riskerar att påverkas av fördomar, bias, känslor och intressen snarare än kunskapsbaserade bedömningar. Ibn Rushds erfarenhet styrks av riksrevisionen rapport 2023, som pekar på att det redan i det nuvarande systemet finns risk för obalanserade och subjektiva bedömningar.

Previous Ensamhet ett utbrett samhällsproblem
Next Ungas välmående ihopkopplat med meningsfull fritid

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/ibnrush1/public_html/wp-content/themes/trendyblog-theme_new/includes/single/post-tags-categories.php on line 7

Andra artiklar